59
(tydligen vägrar bilder fortfarande att laddas upp. fast vi överlever nog)
Klockan är nollnolltjugo en lördagskväll & jag går hemåt mitt i kylan, som inte alls är särskilt påträngande. Bakom kylans fasad finns något lite varmare. Bortsett från mina svarta kängor är allt vitt & jag som har någon slags förkärlek till kontraster önskar att jag tagit med mig kameran för att föreviga den ultimata kontrasten - svart mot vitt. Inget behagar lämna avtryck i minnet, kameran eller anteckningsblocket längre & egentligen spelar väl inte det någon roll. Jag finns ju ändå.
Fredagskväll. Klockan halv tio kommer vi på att jag ska gå hem till Sofia för att stanna uppe till två & prata med Timrå-bor på Omegle om asiatiska rockar & tandställningar. Ganska awesome.
Lördagsdag. Vi råkar sova till halv ett, träffar Ebba & fryser ihjäl.
Lördagskväll. Klockan halv nio går jag till Sofia igen & pratar med kärlekskranka asiater på Omegle. Vilket liv vi har.
Klockan är nollnolltjugo en lördagskväll & jag går hemåt mitt i kylan, som inte alls är särskilt påträngande. Bakom kylans fasad finns något lite varmare. Bortsett från mina svarta kängor är allt vitt & jag som har någon slags förkärlek till kontraster önskar att jag tagit med mig kameran för att föreviga den ultimata kontrasten - svart mot vitt. Inget behagar lämna avtryck i minnet, kameran eller anteckningsblocket längre & egentligen spelar väl inte det någon roll. Jag finns ju ändå.
Fredagskväll. Klockan halv tio kommer vi på att jag ska gå hem till Sofia för att stanna uppe till två & prata med Timrå-bor på Omegle om asiatiska rockar & tandställningar. Ganska awesome.
Lördagsdag. Vi råkar sova till halv ett, träffar Ebba & fryser ihjäl.
Lördagskväll. Klockan halv nio går jag till Sofia igen & pratar med kärlekskranka asiater på Omegle. Vilket liv vi har.
58
Vecka fyrtiofem bara blev bättre & bättre ju längre fram i tiden den tog mig. (tydligen fungerar det inte att lägga upp bilder nu, så inlägget får vara lite tomt)
101108
Johnossi på scenen, kravallstaket mot höftben, revben & knäskålar. När publiken hoppade upp & ner i takt med den trumhinnesprängande musiken gungade golvet bokstavligen & kvällen slutade med att jorden blev svart & snurrade & att jag blev ivägburen av vakter.
101111
Anna & jag spenderade fyra timmar på den minsta scenkanten jag någonsin sett. Där uppe stod Daniel Tjäder från the Radio Dept. & några andra & spelade skivor. Så kom Daniel ner och pratade med oss & bjöd oss på coca cola. Jag tror inte att det går att förklara & även om jag kunde förklara skulle ingen förstå mina ord.
101113
Håkan Hellström. Klockan halv tre på natten satt jag & Nina utanför Hovet med sovsäckar & varmt te. Trots att panik i kön gjorde timmarna före insläppet kaotiska hamnade vi vid kravallstaketet, till vänster.
Lät inte värken i varje kvadratcentimeter av kroppen hindra mig från att ha de bästa timmarna i mitt liv. Det finns inga ord som kan beskriva hur fantastiskt allt var, det här var den absolut vackraste spelningen jag någonsin varit på. Trots att jag aldrig fällt särskilt många tårar under tidigare konserter stod jag & skakade av gråt, dränkt i tårar & konfetti. Håkan var så . obeskrivlig .
Nu har jag suttit & nostalgilyssnat på honom hela dagen & måste erkänna att några tårar faller längs båda kinderna. Musiken slutar aldrig.
101115
Sofia, Ebba & jag försökte oss på det här med att plugga tillsammans, men det slutade med kladdkaka & hårplattning. Planer om en kryssning i december förvandlar höstmörkret till något lite ljusare.
56
vi var alla en gång små & vi ska alla en gång dö, men du & jag ska aldrig dö (hittade några underbart gamla blond&blåögd-emma-bilder)
Efter mer än ett års obeslutsamhet tog jag tag i det som jag faktiskt ville & färgade håret rött. Färgen hette röd koppar men resultatet blev snarare mörkt lila-aktigt. Besviken blev jag visserligen, men fick höra dagen efter att det inte såg så hemskt ut, trots allt. & nu när jag vant mig ser det ganska så intressant ut. Kanske får ni se resultatet en vacker dag.
& i förrgår tog jag, precis som så många gånger tidigare, tunnelbanans röda linje till Slussen, denna gång för att möta upp tio fina flickor som jag inte kände & en fin Nina som lyckats samla ihop oss. Spenderade timmar på McDonald's & Espresso House innan vi fick springa det snabbaste vi kunde till en mörk & varm lokal någonstans för en omgång laserdome. Att jag var förskräckligt dålig på det spelade inte någon stor roll, jag kan kalla mig fredlig. Somnade på tunnelbanan hem & vaknade upp en station innan slutstationen.
Onsdagen den tredje november & torsdagen den fjärde november tvåtusentio (november, vi avslutar sagan snart, har du nåra lögner kvar att pudra dina svar?) försvann såsom så många andra dagar gjort. Att jag aldrig kommer att återuppleva onsdagen den tredje november eller torsdagen den fjärde november tvåtusentio spelar lika liten roll för mig som tiden har gjort igår & idag. Jag har gott om tid på mig att göra allt jag vill, så varför slösa bort denna vackra dag på att leva? Kanske för att jag är femton & borde kunna bocka av fler punkter på min att-göra-innan-jag-dör-lista än vad jag faktiskt gjort.
Efter mer än ett års obeslutsamhet tog jag tag i det som jag faktiskt ville & färgade håret rött. Färgen hette röd koppar men resultatet blev snarare mörkt lila-aktigt. Besviken blev jag visserligen, men fick höra dagen efter att det inte såg så hemskt ut, trots allt. & nu när jag vant mig ser det ganska så intressant ut. Kanske får ni se resultatet en vacker dag.
& i förrgår tog jag, precis som så många gånger tidigare, tunnelbanans röda linje till Slussen, denna gång för att möta upp tio fina flickor som jag inte kände & en fin Nina som lyckats samla ihop oss. Spenderade timmar på McDonald's & Espresso House innan vi fick springa det snabbaste vi kunde till en mörk & varm lokal någonstans för en omgång laserdome. Att jag var förskräckligt dålig på det spelade inte någon stor roll, jag kan kalla mig fredlig. Somnade på tunnelbanan hem & vaknade upp en station innan slutstationen.
Onsdagen den tredje november & torsdagen den fjärde november tvåtusentio (november, vi avslutar sagan snart, har du nåra lögner kvar att pudra dina svar?) försvann såsom så många andra dagar gjort. Att jag aldrig kommer att återuppleva onsdagen den tredje november eller torsdagen den fjärde november tvåtusentio spelar lika liten roll för mig som tiden har gjort igår & idag. Jag har gott om tid på mig att göra allt jag vill, så varför slösa bort denna vackra dag på att leva? Kanske för att jag är femton & borde kunna bocka av fler punkter på min att-göra-innan-jag-dör-lista än vad jag faktiskt gjort.
51
stilla som när snö faller, du blev vuxen så fort. minns att du grät
På väg till skolan fastnar lätta snöflingor överallt, bildar molntussar i håret & på jackan & landar på ögonfransarna för att sudda ut det omsorgsfullt lagda sminket. Trots det har det tunna men efterlängtade lagret fruset regn som bildats på jordytan nästan totalt raderats ut innan dagens solljus försvunnit ur vårt synhåll. Skoldagen avslutades med en timmes konstant skratt på kinesiskalektionen & efter att ha ätit efterlängtade nudlar med Ebba fann jag mig själv sittandes i hennes säng tillsammans med henne, Ville & Ebbas gamla dagbok, funderandes över hur mycket vi har förändrats de senaste åren.
På väg till skolan fastnar lätta snöflingor överallt, bildar molntussar i håret & på jackan & landar på ögonfransarna för att sudda ut det omsorgsfullt lagda sminket. Trots det har det tunna men efterlängtade lagret fruset regn som bildats på jordytan nästan totalt raderats ut innan dagens solljus försvunnit ur vårt synhåll. Skoldagen avslutades med en timmes konstant skratt på kinesiskalektionen & efter att ha ätit efterlängtade nudlar med Ebba fann jag mig själv sittandes i hennes säng tillsammans med henne, Ville & Ebbas gamla dagbok, funderandes över hur mycket vi har förändrats de senaste åren.
48
om du älskar mig kommer jag lämna dig och om du lämnar mig kommer jag att älska dig (alla vill se dig dala nu, håkan hellström)
Idag hade finaste Håkan Hellström signering och nu sitter jag här med ett våldsamt dunkande hjärta, en signerad skiva, en signerad affisch och ett minne av en kram utdelad av självaste Håkan.
Idag hade finaste Håkan Hellström signering och nu sitter jag här med ett våldsamt dunkande hjärta, en signerad skiva, en signerad affisch och ett minne av en kram utdelad av självaste Håkan.
43
en vild fantasi som dränks i lådvis nostalgi
Så passerade ännu en dag. En lördag. Förmiddagen gled iväg så som lördagsförmiddagar brukar göra. Eftermiddagen också. Inte förrän vid halv elva hände något. I mörkret vandrade jag iväg i min nya mörkblå kappa för att träffa Ebba & Ville & gå till Vasaskolan där vi hoppade på den förbjudna studsmattan, klättrade på taket i en storm av adrenalinkickar, lekte Bamse bland träden & genomsökte skolgården efter annat vi brukade göra i lågstadiet. Nostalgi är ett fint ord. Sedan somnade vi & jag kom hem för en timme sedan.
bilden är mer än ett år gammal, från när jag var hos dem i frankrike. (döda mig inte snälla)
Så passerade ännu en dag. En lördag. Förmiddagen gled iväg så som lördagsförmiddagar brukar göra. Eftermiddagen också. Inte förrän vid halv elva hände något. I mörkret vandrade jag iväg i min nya mörkblå kappa för att träffa Ebba & Ville & gå till Vasaskolan där vi hoppade på den förbjudna studsmattan, klättrade på taket i en storm av adrenalinkickar, lekte Bamse bland träden & genomsökte skolgården efter annat vi brukade göra i lågstadiet. Nostalgi är ett fint ord. Sedan somnade vi & jag kom hem för en timme sedan.
bilden är mer än ett år gammal, från när jag var hos dem i frankrike. (döda mig inte snälla)
42
you are raining in, i can't escape that feeling. you're dripping into the buckets i have placed, where damage isn't already done. i saw you on bus 15 heading north to take the train. everyone looks the same, still we have different names
Det var fredag igår. Sista sjung-hur-mycket-&-högt-du-vill-dagen, sista elevens val-dagen. Jag kommer verkligen, verkligen sakna det. Nu är det dags för ändlösa mattelektioner, läxläsningskvällar & sömnbrist igen. När sista minuten av skoldagen flugit iväg sprang jag omkring ett tag med Ebba & Won innan jag satte mig i en tom tunnelbanevagn mot Enskede för att träffa fina konfirmationsmänniskor. Ligga i högar på madrasser, prata minnen & äta lantchips i mängder. När klockan närmade sig två började jag ta mig hemåt & efter ett par missöden med tunnelbanor & bussar var jag hemma & kan konstatera att Stockholm är obeskrivligt vackert halv tre på natten genom ett repigt tunnelbanefönster.
Det var fredag igår. Sista sjung-hur-mycket-&-högt-du-vill-dagen, sista elevens val-dagen. Jag kommer verkligen, verkligen sakna det. Nu är det dags för ändlösa mattelektioner, läxläsningskvällar & sömnbrist igen. När sista minuten av skoldagen flugit iväg sprang jag omkring ett tag med Ebba & Won innan jag satte mig i en tom tunnelbanevagn mot Enskede för att träffa fina konfirmationsmänniskor. Ligga i högar på madrasser, prata minnen & äta lantchips i mängder. När klockan närmade sig två började jag ta mig hemåt & efter ett par missöden med tunnelbanor & bussar var jag hemma & kan konstatera att Stockholm är obeskrivligt vackert halv tre på natten genom ett repigt tunnelbanefönster.
40
och vi flyr i skydd av vårt privata moln
Jag träffade Nina idag, för första gången på tio evigheter ungefär. Redde ut saker, drack chai i värmen på Café Blå Lotus och satt på en parkbänk i isande höstvindar. Tänk att det aldrig är helt rätt temperatur, någonsin. Och jag har nästan gett upp hoppet om att hitta en perfekt höstjacka efter att ha gått runt i varenda butik jag kan komma ihåg namnet på.
Jag träffade Nina idag, för första gången på tio evigheter ungefär. Redde ut saker, drack chai i värmen på Café Blå Lotus och satt på en parkbänk i isande höstvindar. Tänk att det aldrig är helt rätt temperatur, någonsin. Och jag har nästan gett upp hoppet om att hitta en perfekt höstjacka efter att ha gått runt i varenda butik jag kan komma ihåg namnet på.
36
you're just like an angel, your skin makes me cry / you float like a feather in a beautiful world / i wish i was special, you're so fuckin' special
Idag var vi hemma hos mig en stund och repade med vårt nystartade band Oj, Förlåt! Det slutade med att vi sprutade kolasås på varandra. Just nu andas jag ljummen andedräkt i en kokhet tekopp och skriver kinesiska tecken i ett rutigt häfte. Läxor, nu igen.
Idag var vi hemma hos mig en stund och repade med vårt nystartade band Oj, Förlåt! Det slutade med att vi sprutade kolasås på varandra. Just nu andas jag ljummen andedräkt i en kokhet tekopp och skriver kinesiska tecken i ett rutigt häfte. Läxor, nu igen.
35
take me to the place where you go, where nobody knows if it's night or day
Igår fick jag besök av sju fina vänner. Vi hade så mycket att göra att kvällen inte räckte till, utan vi behövde förbruka nästan hela natten för att hinna med alla äventyr som utan förvarning flög in i våra huvuden. Klockan hann bli nästan halv sex på morgonen innan alla hade somnat på madrasserna som täckte vardagsrumsgolvet. Det lilla projektet att berätta vad vi egentligen gjorde överlåter jag åt bilderna. Förresten har jag nog aldrig lagt upp såhär många bilder på mig själv på bloggen. Jag är flickan i prickig klänning.
Igår fick jag besök av sju fina vänner. Vi hade så mycket att göra att kvällen inte räckte till, utan vi behövde förbruka nästan hela natten för att hinna med alla äventyr som utan förvarning flög in i våra huvuden. Klockan hann bli nästan halv sex på morgonen innan alla hade somnat på madrasserna som täckte vardagsrumsgolvet. Det lilla projektet att berätta vad vi egentligen gjorde överlåter jag åt bilderna. Förresten har jag nog aldrig lagt upp såhär många bilder på mig själv på bloggen. Jag är flickan i prickig klänning.
30
du hittar inget här, bara ögonblick när man förlorar sitt grepp om tiden / jag bara letar efter de ögonblick när inget annat kan tränga igenom
Idag fick jag besök av den fina människan på bilden. Okontrollerat skrattande av sockerkickar satt vi och åt överdrivet mycket glass med grädde, strössel och cola- och chokladsås. Sedan hon gick hem har jag pluggat oavbrutet, endast med pauser för att hämta ännu en kopp te. Egentligen avskyr jag sådana här dagar, med överflöd av skolböcker och alldeles för tunga krav, men idag var det okej. Helt okej.
Idag fick jag besök av den fina människan på bilden. Okontrollerat skrattande av sockerkickar satt vi och åt överdrivet mycket glass med grädde, strössel och cola- och chokladsås. Sedan hon gick hem har jag pluggat oavbrutet, endast med pauser för att hämta ännu en kopp te. Egentligen avskyr jag sådana här dagar, med överflöd av skolböcker och alldeles för tunga krav, men idag var det okej. Helt okej.
29
här kommer rädslan, gamle vän, när alla fjärilar i magen vaknar upp, viskar välkommen hem
Den sista dagen av vår klassresa försvann fort som vinden. Hela dagen längtade vi hem, önskade oss bort från båten. Packade, städade, åt godis, frös, tänkte att snart, snart är vi hemma i älskade Stockholm igen. Nu är jag hemma och det gungar fortfarande i mitt huvud. Såhär i efterhand känns det faktiskt riktigt bra, trots att vi var så negativa till allting när vi var på Constantia. Men nu saknar jag det nästan. Men bara nästan.
Den sista dagen av vår klassresa försvann fort som vinden. Hela dagen längtade vi hem, önskade oss bort från båten. Packade, städade, åt godis, frös, tänkte att snart, snart är vi hemma i älskade Stockholm igen. Nu är jag hemma och det gungar fortfarande i mitt huvud. Såhär i efterhand känns det faktiskt riktigt bra, trots att vi var så negativa till allting när vi var på Constantia. Men nu saknar jag det nästan. Men bara nästan.
28
and my blood is pretty thin, but some nights i swear there was magic in the air
Dag nummer två på Constantia. När vi inte hissade segel eller lagade mat gick vår tid åt till att sitta någonstans och sjunga och spela gitarr. Båten lade till vid en annan ö, som hette någonting jag absolut inte kommer ihåg, och vi sprang mest omkring och skrattade, fotograferade och gjorde ingenting. Efter några arrangerade och misslyckade musiklekar på kvällen gjorde vi det som nästan blivit en symbol för den här resan. I alla fall ur mitt perspektiv. Vi satt och sjöng och spelade gitarr igen.
Dag nummer två på Constantia. När vi inte hissade segel eller lagade mat gick vår tid åt till att sitta någonstans och sjunga och spela gitarr. Båten lade till vid en annan ö, som hette någonting jag absolut inte kommer ihåg, och vi sprang mest omkring och skrattade, fotograferade och gjorde ingenting. Efter några arrangerade och misslyckade musiklekar på kvällen gjorde vi det som nästan blivit en symbol för den här resan. I alla fall ur mitt perspektiv. Vi satt och sjöng och spelade gitarr igen.
27
you and i move at the speed of light, one step at a time, we don't have to run
Första dagen av vår klassresa. Dagen var näst intill outhärdlig. Iskall. Och det blåste så mycket att vi var nära att man flög iväg som obetydliga löv i en tornado. Men efter att ha vi navigerat i isande vindar lade Constantia till vid en ö. Kanske var det Huvudskär, eller Ingarö. Jag kommer inte ihåg vilken ö det var. I vilket fall som helst var det en mysig ö. På en klippa satt vi och blåste såpbubblor, spelade gitarr och följde solens väg ner med blicken tills den försvunnit ner under jordytan, trängts in i jordens mitt. Där den hör hemma. När det var så mörkt att vi inte kunde se våra egna händer satte vi oss och pratade om sådant man inte brukar prata om tills vi höll på att somna, och i vissa fall frysa ihjäl. Då somnade jag tätt intill Ebba i vår minimala säng under däck.
26
you will have to leave for a new love, a new love somewhere else
Imorgon väcks jag prick klockan 05.43. Tar bussen till Mörby Centrum, träffar Bianca, tar tunnelbanan till Slussen, träffar Ida, tar bussen till Stavsnäs, träffar resten av klassen och åker iväg till jordens ände på en båt som heter Constantia. På lördag kommer jag hem, hoppas jag.
Imorgon väcks jag prick klockan 05.43. Tar bussen till Mörby Centrum, träffar Bianca, tar tunnelbanan till Slussen, träffar Ida, tar bussen till Stavsnäs, träffar resten av klassen och åker iväg till jordens ände på en båt som heter Constantia. På lördag kommer jag hem, hoppas jag.
sing myself awake, watch the branches break, no one could ever take your place
Vi var på Fotografiska idag, Ebba och jag. Verkligen fascinerande fotografier. Efter att nästan ha svimmat på grund av alla människor och den kvava luften där inne satte vi oss på McDonald's ett tag och åt iskall glass. När vi tröttnat på det gick vilse i stan och gjorde absolut ingenting. Jag älskar att göra absolut ingenting. Sedan titta på skratta-så-att-det-gör-ont-i-magen-roliga videos med Ebba och Ville hemma hos dem. Fin dag. Riktigt topp topp. Tipp topp. Fast mina fötter har gått alldeles för många kilometer och plågar mig nu.
and that black rock in your bedroom, i hope you'll climb it soon
The Concretes.
Vit Päls. Vi låg i gräset och lyssnade.
Vi började Hästpojkens spelning i gräset, men efter halva trängde vi oss in och dansade.
The Sound of Arrows
Shout Out Louds var fantastiska.
Vi såg The Magic Numbers spelning från kullen. Det började bli mörkt.
Lördag. Andra dagen på popaganda. Vi möttes där två timmar efter insläppet och allt var mer som jag hade föreställt mig att det skulle vara. Ligga i gräset och lyssna på musiken, springa mellan scenerna och tränga sig in i folkmassorna när det var bra band som spelade. En helt underbar dag, verkligen. Kylan var inte lika påtagande, kanske för att vi inte satt i skuggan framför scenen hela dagen, kanske för att jag hade bättre kläder på mig. Däremot slutade det värre än vi kunde ana.
make way for winter's eerie glow
Jonathan Johansson.
Familjen.
Under Familjen kom Martin Sköld och Markus Krunegård, som jag inte fick någon bild på, ut på scen. Ganska fantastiskt.
Belle & Sebastian. Magiskt.
Sedan hände det ofattbara. Nina, Mitchan och några andra blev uppdragna på scen och fick dansa med Belle & Sebastian.
Robyn. Vi var trötta och satt mest i gräst.
Fredag. Första dagen på popaganda. Jag mötte upp Nina och Mitchan, som hade köat alldeles för länge. Vi var först och vid insläppet, som var en halvtimme för sent, sprang vi till stora scenen, satte oss lutade mot kravallstaketet och gjorde oss hemmastadda. Där skulle vi spendera i princip hela dagen. Det var alldeles för kallt och gåshud bosatte sig på mina bara ben och stannade där hela dagen och kvällen. Blåmärken värker nu på mina höftben och revben efter trycket mot kravallstaketet, men det är en skön känsla. Jag tog bara konsertbilder den dagen, men det var ju faktiskt konserterna vi var där för i fredags. Mest Belle & Sebastian.
trails lost in the snow
Det var torsdag. Efter att ha hämtat ut mitt popaganda-armband på Södra Teatern satte jag mig på Wayne's och drack chailatte, åt kakor med grädde och lät tiden rinna iväg tillsammans med Ebba och Ida.
you've got a heart, some way
Efter att den första riktiga skoldagen nått sin ändpunkt satte vi oss i en svart soffa på vår fritidsgård och väntade på att regnet skulle sluta förvandla allt till vattenpölar och åt bit efter bit av en äppelkaka. När en timme var förbrukad cyklade jag ändå hem genom regnet. En sval tunnelbanevagn tog mig till t-centralen där jag mötte några av de människor jag konfirmerades med. En minimal återträff. Våra fötter tog oss till McDonald's, där kanske en timme spenderades. Nu väntar en SO-läxa på mig.
