som ett regn

vi var alla en gång små & vi ska alla en gång dö, men du & jag ska aldrig dö (hittade några underbart gamla blond&blåögd-emma-bilder)


Efter mer än ett års obeslutsamhet tog jag tag i det som jag faktiskt ville & färgade håret rött. Färgen hette röd koppar men resultatet blev snarare mörkt lila-aktigt. Besviken blev jag visserligen, men fick höra dagen efter att det inte såg så hemskt ut, trots allt. & nu när jag vant mig ser det ganska så intressant ut. Kanske får ni se resultatet en vacker dag.

& i förrgår tog jag, precis som så många gånger tidigare, tunnelbanans röda linje till Slussen, denna gång för att möta upp tio fina flickor som jag inte kände & en fin Nina som lyckats samla ihop oss. Spenderade timmar på McDonald's & Espresso House innan vi fick springa det snabbaste vi kunde till en mörk & varm lokal någonstans för en omgång laserdome. Att jag var förskräckligt dålig på det spelade inte någon stor roll, jag kan kalla mig fredlig. Somnade på tunnelbanan hem & vaknade upp en station innan slutstationen.

Onsdagen den tredje november & torsdagen den fjärde november tvåtusentio (november, vi avslutar sagan snart, har du nåra lögner kvar att pudra dina svar?) försvann såsom så många andra dagar gjort. Att jag aldrig kommer att återuppleva onsdagen den tredje november eller torsdagen den fjärde november tvåtusentio spelar lika liten roll för mig som tiden har gjort igår & idag. Jag har gott om tid på mig att göra allt jag vill, så varför slösa bort denna vackra dag på att leva? Kanske för att jag är femton & borde kunna bocka av fler punkter på min att-göra-innan-jag-dör-lista än vad jag faktiskt gjort.