58
Vecka fyrtiofem bara blev bättre & bättre ju längre fram i tiden den tog mig. (tydligen fungerar det inte att lägga upp bilder nu, så inlägget får vara lite tomt)
101108
Johnossi på scenen, kravallstaket mot höftben, revben & knäskålar. När publiken hoppade upp & ner i takt med den trumhinnesprängande musiken gungade golvet bokstavligen & kvällen slutade med att jorden blev svart & snurrade & att jag blev ivägburen av vakter.
101111
Anna & jag spenderade fyra timmar på den minsta scenkanten jag någonsin sett. Där uppe stod Daniel Tjäder från the Radio Dept. & några andra & spelade skivor. Så kom Daniel ner och pratade med oss & bjöd oss på coca cola. Jag tror inte att det går att förklara & även om jag kunde förklara skulle ingen förstå mina ord.
101113
Håkan Hellström. Klockan halv tre på natten satt jag & Nina utanför Hovet med sovsäckar & varmt te. Trots att panik i kön gjorde timmarna före insläppet kaotiska hamnade vi vid kravallstaketet, till vänster.
Lät inte värken i varje kvadratcentimeter av kroppen hindra mig från att ha de bästa timmarna i mitt liv. Det finns inga ord som kan beskriva hur fantastiskt allt var, det här var den absolut vackraste spelningen jag någonsin varit på. Trots att jag aldrig fällt särskilt många tårar under tidigare konserter stod jag & skakade av gråt, dränkt i tårar & konfetti. Håkan var så . obeskrivlig .
Nu har jag suttit & nostalgilyssnat på honom hela dagen & måste erkänna att några tårar faller längs båda kinderna. Musiken slutar aldrig.
101115
Sofia, Ebba & jag försökte oss på det här med att plugga tillsammans, men det slutade med kladdkaka & hårplattning. Planer om en kryssning i december förvandlar höstmörkret till något lite ljusare.
när kommer det där inlägget va???
