som ett regn

and my blood is pretty thin, but some nights i swear there was magic in the air







Dag nummer två på Constantia. När vi inte hissade segel eller lagade mat gick vår tid åt till att sitta någonstans och sjunga och spela gitarr. Båten lade till vid en annan ö, som hette någonting jag absolut inte kommer ihåg, och vi sprang mest omkring och skrattade, fotograferade och gjorde ingenting. Efter några arrangerade och misslyckade musiklekar på kvällen gjorde vi det som nästan blivit en symbol för den här resan. I alla fall ur mitt perspektiv. Vi satt och sjöng och spelade gitarr igen.