som ett regn

Höst. Jag tror inte alls att jag vill att solvarma knän, picknickar och grönt ljus ska förvandlas till grumliga vattenpölar, lövtäckta trottoarer och regnblött hår. Inte än. Mina fingrar blir stelfrusna bara under de fem minuter det tar för mig att cykla till skolan och jag behöver verkligen en varm jacka. Fast hösten började komma smygande för bara ett litet tag sedan, saknar jag redan den automatiska lyckokänslan man får när man vaknar utav solljuset på sommaren. Mina fötter avskyr stela höstskor och framför allt strumpor. Läxorna är alldeles för många och jag känner mig instängd i den alldeles för stora skolbyggnaden med grå trappor. Grått. Allt är grått på hösten. Inte grönt som på sommaren. Jag är trött.