34

när taxametern slagits på, försvinner allt i regnet utan spår. ser vi syner nu igen? det här är något som inte ens  har hänt
Regnet öser ner utanför ett stort, vitmålat hus. Förut var det gult, men av någon anledning ville man att den mjuka, gula färgen skulle förvandlas till genomskinlig, opersonlig vit färg. Inomhus finns det inga tecken på liv, om man bortser från en liten flicka. Hon skriver kulspetsblå bokstäver på en rosa, hjärtformad post-it-lapp och låter vacker musik strömma ut på högsta volym genom det öppna fönstret. Att lite av regnet landar på fönsterbrädan spelar ingen som helst roll, den är ändå lite smutsig och regnet sköljer bort smutsen. Nej, det är inte sant. Men det är en bra ursäkt för att låta fönstret vara öppet och få andas iskall, fuktig septemberluft. Flickan har under hela månaden känt sig nedstämd och sinister, och inte alls velat byta ut den mjuka, glödande juliluften mot hård septemberluft, men nu känns det ganska bra, trots allt.

kommentarer
skrivet av socker

åh åh åh vad fin text. du formulerar det bra

2010-09-18 @ 21:22:49
http://krossade.blogg.se/

kommentera här

namn
kom ihåg mig
e-postadress

bloggadress:

text

Trackback
RSS 2.0