som ett regn

Två långa, härliga dygn. Ibland är det fint att leva, och många gånger de senaste dygnen har jag tänkt att nu, nu ska jag dö. Lycklig. Jag ska berätta, bit för bit. Gårdagen började med att jag efter en tio minuters lång resa i en knäpptyst buss kom fram till Mörby Centrum där Anna redan väntade. En miljon kramar, och så plötsligt var vi i Sollentuna, letandes efter Kenneth Gärdestads hus. Picknick i en tom, dyngsur Vitabergsparken och The Smiths-sjungande på Söder. Mjuka tröjor inhandlades på Stockholms Stadsmission för 40 kronor styck. Tre besök på String. Regn. Världen luktade regn hela tiden.