som ett regn

Dag nummer två började med fem och en halv kilometers promenad vid Rösjön. Viskande vindar, ont i benen och hjälplösa skalbaggar. Efter att ha kommit hem och duschat svävade vi iväg till Gröna Lund. Vi tog plats vid kravallstaketet i mitten. Allt var perfekt. Lugnt, soligt, The Smiths i mitt ena öra och Annas andra öra. Men plötsligt dök en översocial, skrytande, Ulf Lundell-beundrande Robban upp på vår ena sida, påträngande. Konserten började. Ulf Lundell var läskig. Mina tankar befann sig någonstans långt bortanför den enorma folkmassan framför scenen, även fast dem ibland vandrade iväg till den stilige och glade trummisen också. Efter mindre än halva konserten var vi trötta och sura och lyckades på något underligt vis komma ut från Gröna Lund och till Café 60, där vi planerade en flykt till Göteborg i höst. Klockan blev mycket och vi hamnade i gräset i Humlegården, pratandes om allvarliga saker. Sedan åkte vi åt varsitt håll. Andra bilden har Anna tagit.