41
i won't care for you like i'm really supposed to, there are things i'll do that could really hurt you. don't you just love goodbyes?
Drack te om varma sommarnätter & dricker hallonsmoothie om kalla höstkvällar. Det borde kanske vara tvärtom, men jag tycker om det så här. Elevens val är bra. Då får man träffa Monty & sjunga jullåtar & Radiohead trestämmigt i en hel vecka medan världen oändligt sakta färgas orange utanför fönstret & man börjar ana små ångmoln sväva ut ur munnen när man andas.
Drack te om varma sommarnätter & dricker hallonsmoothie om kalla höstkvällar. Det borde kanske vara tvärtom, men jag tycker om det så här. Elevens val är bra. Då får man träffa Monty & sjunga jullåtar & Radiohead trestämmigt i en hel vecka medan världen oändligt sakta färgas orange utanför fönstret & man börjar ana små ångmoln sväva ut ur munnen när man andas.
40
och vi flyr i skydd av vårt privata moln
Jag träffade Nina idag, för första gången på tio evigheter ungefär. Redde ut saker, drack chai i värmen på Café Blå Lotus och satt på en parkbänk i isande höstvindar. Tänk att det aldrig är helt rätt temperatur, någonsin. Och jag har nästan gett upp hoppet om att hitta en perfekt höstjacka efter att ha gått runt i varenda butik jag kan komma ihåg namnet på.
Jag träffade Nina idag, för första gången på tio evigheter ungefär. Redde ut saker, drack chai i värmen på Café Blå Lotus och satt på en parkbänk i isande höstvindar. Tänk att det aldrig är helt rätt temperatur, någonsin. Och jag har nästan gett upp hoppet om att hitta en perfekt höstjacka efter att ha gått runt i varenda butik jag kan komma ihåg namnet på.
39
strange things will happen if you let them come around and stick around
Den röda soffan som inte alls är mjuk, men som jag ändå ligger i, försvinner ur mitt synfält och det gör även de vita, tavelprydda väggarna och mörkret som övervinner tv-ljuset och gör att väggarna ändå inte syns. För att jag blundar.
Den röda soffan som inte alls är mjuk, men som jag ändå ligger i, försvinner ur mitt synfält och det gör även de vita, tavelprydda väggarna och mörkret som övervinner tv-ljuset och gör att väggarna ändå inte syns. För att jag blundar.
38
Mina fingertoppar får ett nytt grepp om de snövita pappersbladen och ännu en sida full av svarta bokstäver blir synlig. Med glasklar blick dansar mina ögon (som egentligen vill slutas och låta kroppen glida in i den dvala den suktar efter, men fina böcker är mot förmodan den bästa energikällan) över sidorna medan hjärnan tolkar den underbara texten jag ser. Boken heter Snart är jag borta och är världens finaste.
Tidigare idag satt jag i ett kök tillsammans med Ebba, Ville och Keigo och gjorde sådant man alltid borde göra egentligen. Drack smoothie, tittade på dåliga tv-program och lekte med dammsugare.
37
dear god, make me a bird so I can fly far. far, far away
Och så drömmer jag mig bort igen.
Och så drömmer jag mig bort igen.
36
you're just like an angel, your skin makes me cry / you float like a feather in a beautiful world / i wish i was special, you're so fuckin' special
Idag var vi hemma hos mig en stund och repade med vårt nystartade band Oj, Förlåt! Det slutade med att vi sprutade kolasås på varandra. Just nu andas jag ljummen andedräkt i en kokhet tekopp och skriver kinesiska tecken i ett rutigt häfte. Läxor, nu igen.
Idag var vi hemma hos mig en stund och repade med vårt nystartade band Oj, Förlåt! Det slutade med att vi sprutade kolasås på varandra. Just nu andas jag ljummen andedräkt i en kokhet tekopp och skriver kinesiska tecken i ett rutigt häfte. Läxor, nu igen.
35
take me to the place where you go, where nobody knows if it's night or day
Igår fick jag besök av sju fina vänner. Vi hade så mycket att göra att kvällen inte räckte till, utan vi behövde förbruka nästan hela natten för att hinna med alla äventyr som utan förvarning flög in i våra huvuden. Klockan hann bli nästan halv sex på morgonen innan alla hade somnat på madrasserna som täckte vardagsrumsgolvet. Det lilla projektet att berätta vad vi egentligen gjorde överlåter jag åt bilderna. Förresten har jag nog aldrig lagt upp såhär många bilder på mig själv på bloggen. Jag är flickan i prickig klänning.
Igår fick jag besök av sju fina vänner. Vi hade så mycket att göra att kvällen inte räckte till, utan vi behövde förbruka nästan hela natten för att hinna med alla äventyr som utan förvarning flög in i våra huvuden. Klockan hann bli nästan halv sex på morgonen innan alla hade somnat på madrasserna som täckte vardagsrumsgolvet. Det lilla projektet att berätta vad vi egentligen gjorde överlåter jag åt bilderna. Förresten har jag nog aldrig lagt upp såhär många bilder på mig själv på bloggen. Jag är flickan i prickig klänning.
34
när taxametern slagits på, försvinner allt i regnet utan spår. ser vi syner nu igen? det här är något som inte ens har hänt
Regnet öser ner utanför ett stort, vitmålat hus. Förut var det gult, men av någon anledning ville man att den mjuka, gula färgen skulle förvandlas till genomskinlig, opersonlig vit färg. Inomhus finns det inga tecken på liv, om man bortser från en liten flicka. Hon skriver kulspetsblå bokstäver på en rosa, hjärtformad post-it-lapp och låter vacker musik strömma ut på högsta volym genom det öppna fönstret. Att lite av regnet landar på fönsterbrädan spelar ingen som helst roll, den är ändå lite smutsig och regnet sköljer bort smutsen. Nej, det är inte sant. Men det är en bra ursäkt för att låta fönstret vara öppet och få andas iskall, fuktig septemberluft. Flickan har under hela månaden känt sig nedstämd och sinister, och inte alls velat byta ut den mjuka, glödande juliluften mot hård septemberluft, men nu känns det ganska bra, trots allt.
Regnet öser ner utanför ett stort, vitmålat hus. Förut var det gult, men av någon anledning ville man att den mjuka, gula färgen skulle förvandlas till genomskinlig, opersonlig vit färg. Inomhus finns det inga tecken på liv, om man bortser från en liten flicka. Hon skriver kulspetsblå bokstäver på en rosa, hjärtformad post-it-lapp och låter vacker musik strömma ut på högsta volym genom det öppna fönstret. Att lite av regnet landar på fönsterbrädan spelar ingen som helst roll, den är ändå lite smutsig och regnet sköljer bort smutsen. Nej, det är inte sant. Men det är en bra ursäkt för att låta fönstret vara öppet och få andas iskall, fuktig septemberluft. Flickan har under hela månaden känt sig nedstämd och sinister, och inte alls velat byta ut den mjuka, glödande juliluften mot hård septemberluft, men nu känns det ganska bra, trots allt.
33
Jag längtar bort härifrån.
32
i miss you even when you're around, i'm a black cloud sending lightning to the ground
Jag fingrar på en gammal sårskorpa på mitt vänstra knä. Ett sår som inte får läka. Det är det såret jag fick samma dag som du lämnade mig, när jag halkade på en asfalterad väg långt härifrån, kommer du ihåg? Varenda gång det håller på att läka pillar jag upp det igen och varenda gång gör det lika outhärdligt ont. Ändå fortsätter jag. Det är ju mitt enda minne.
Jag fingrar på en gammal sårskorpa på mitt vänstra knä. Ett sår som inte får läka. Det är det såret jag fick samma dag som du lämnade mig, när jag halkade på en asfalterad väg långt härifrån, kommer du ihåg? Varenda gång det håller på att läka pillar jag upp det igen och varenda gång gör det lika outhärdligt ont. Ändå fortsätter jag. Det är ju mitt enda minne.
31
you felt something but you're never feeling loved, wind that'll break men, you're the one who's freaking lost
Ett dramatiskt ösregn invigde dagen och en bil som inte tillhörde mig tog mig till skolan. Efter en alldeles för vardaglig vardag gick jag hem från skolan i iskallt solsken med en plastmugg fylld av varm choklad och vispgrädde i handen. Börjar nästan vänja mig vid tanken på att hösten kommer i vilken sekund som helst, men känner mig fortfarande vilsen i mig själv. Saknar en varm hand att hålla i när höstnätterna faller.
Ett dramatiskt ösregn invigde dagen och en bil som inte tillhörde mig tog mig till skolan. Efter en alldeles för vardaglig vardag gick jag hem från skolan i iskallt solsken med en plastmugg fylld av varm choklad och vispgrädde i handen. Börjar nästan vänja mig vid tanken på att hösten kommer i vilken sekund som helst, men känner mig fortfarande vilsen i mig själv. Saknar en varm hand att hålla i när höstnätterna faller.
30
du hittar inget här, bara ögonblick när man förlorar sitt grepp om tiden / jag bara letar efter de ögonblick när inget annat kan tränga igenom
Idag fick jag besök av den fina människan på bilden. Okontrollerat skrattande av sockerkickar satt vi och åt överdrivet mycket glass med grädde, strössel och cola- och chokladsås. Sedan hon gick hem har jag pluggat oavbrutet, endast med pauser för att hämta ännu en kopp te. Egentligen avskyr jag sådana här dagar, med överflöd av skolböcker och alldeles för tunga krav, men idag var det okej. Helt okej.
Idag fick jag besök av den fina människan på bilden. Okontrollerat skrattande av sockerkickar satt vi och åt överdrivet mycket glass med grädde, strössel och cola- och chokladsås. Sedan hon gick hem har jag pluggat oavbrutet, endast med pauser för att hämta ännu en kopp te. Egentligen avskyr jag sådana här dagar, med överflöd av skolböcker och alldeles för tunga krav, men idag var det okej. Helt okej.
29
här kommer rädslan, gamle vän, när alla fjärilar i magen vaknar upp, viskar välkommen hem
Den sista dagen av vår klassresa försvann fort som vinden. Hela dagen längtade vi hem, önskade oss bort från båten. Packade, städade, åt godis, frös, tänkte att snart, snart är vi hemma i älskade Stockholm igen. Nu är jag hemma och det gungar fortfarande i mitt huvud. Såhär i efterhand känns det faktiskt riktigt bra, trots att vi var så negativa till allting när vi var på Constantia. Men nu saknar jag det nästan. Men bara nästan.
Den sista dagen av vår klassresa försvann fort som vinden. Hela dagen längtade vi hem, önskade oss bort från båten. Packade, städade, åt godis, frös, tänkte att snart, snart är vi hemma i älskade Stockholm igen. Nu är jag hemma och det gungar fortfarande i mitt huvud. Såhär i efterhand känns det faktiskt riktigt bra, trots att vi var så negativa till allting när vi var på Constantia. Men nu saknar jag det nästan. Men bara nästan.
28
and my blood is pretty thin, but some nights i swear there was magic in the air
Dag nummer två på Constantia. När vi inte hissade segel eller lagade mat gick vår tid åt till att sitta någonstans och sjunga och spela gitarr. Båten lade till vid en annan ö, som hette någonting jag absolut inte kommer ihåg, och vi sprang mest omkring och skrattade, fotograferade och gjorde ingenting. Efter några arrangerade och misslyckade musiklekar på kvällen gjorde vi det som nästan blivit en symbol för den här resan. I alla fall ur mitt perspektiv. Vi satt och sjöng och spelade gitarr igen.
Dag nummer två på Constantia. När vi inte hissade segel eller lagade mat gick vår tid åt till att sitta någonstans och sjunga och spela gitarr. Båten lade till vid en annan ö, som hette någonting jag absolut inte kommer ihåg, och vi sprang mest omkring och skrattade, fotograferade och gjorde ingenting. Efter några arrangerade och misslyckade musiklekar på kvällen gjorde vi det som nästan blivit en symbol för den här resan. I alla fall ur mitt perspektiv. Vi satt och sjöng och spelade gitarr igen.
27
you and i move at the speed of light, one step at a time, we don't have to run
Första dagen av vår klassresa. Dagen var näst intill outhärdlig. Iskall. Och det blåste så mycket att vi var nära att man flög iväg som obetydliga löv i en tornado. Men efter att ha vi navigerat i isande vindar lade Constantia till vid en ö. Kanske var det Huvudskär, eller Ingarö. Jag kommer inte ihåg vilken ö det var. I vilket fall som helst var det en mysig ö. På en klippa satt vi och blåste såpbubblor, spelade gitarr och följde solens väg ner med blicken tills den försvunnit ner under jordytan, trängts in i jordens mitt. Där den hör hemma. När det var så mörkt att vi inte kunde se våra egna händer satte vi oss och pratade om sådant man inte brukar prata om tills vi höll på att somna, och i vissa fall frysa ihjäl. Då somnade jag tätt intill Ebba i vår minimala säng under däck.
26
you will have to leave for a new love, a new love somewhere else
Imorgon väcks jag prick klockan 05.43. Tar bussen till Mörby Centrum, träffar Bianca, tar tunnelbanan till Slussen, träffar Ida, tar bussen till Stavsnäs, träffar resten av klassen och åker iväg till jordens ände på en båt som heter Constantia. På lördag kommer jag hem, hoppas jag.
Imorgon väcks jag prick klockan 05.43. Tar bussen till Mörby Centrum, träffar Bianca, tar tunnelbanan till Slussen, träffar Ida, tar bussen till Stavsnäs, träffar resten av klassen och åker iväg till jordens ände på en båt som heter Constantia. På lördag kommer jag hem, hoppas jag.
25
Det är då jag önskar att jag kunde krypa ut ur min hud, bosätta mig i luften som min kropp fortfarande andasslut
Målet med den här bloggen var att göra så många inlägg att jag kunde citera hela den här låten, som förresten råkar vara den vackraste låten någonsin, i rubrikerna. Nu är låten slut och jag vet inte vad jag ska göra med bloggen. Börja med en ny låt? Sluta blogga? Något helt annat? Jag vet faktiskt inte.
wash your face in the lake, you've got a diamond under your skin
Jag sitter och väntar på att middagen ska bli färdig. Allting tar så lång tid när man väntar på något, redan har gjort allt som behöver göras, sagt allt som behöver sägas. Man får så mycket tid över och börjar tänka på sådant man annars så skickligt lyckas undvika att tänka på. Egentligen vet jag inte vad jag väntar på, men antagligen är det inte maten. Förmodligen är det något större, något jag kanske aldrig kommer att få se. Jag inbillar mig att jag lever för nuet, lever just nu, tar vara på dagen, carpe diem och allt sådant där. Men jag vet ändå att det inte är sant, att sådant bara är ursäkter för att slippa oroa sig för framtiden. Om jag ens har någon framtid. Jag vet inte. Det enda jag vet just nu är att jag inte vet vem jag är och att jag, vem det nu är, är trött.
sing myself awake, watch the branches break, no one could ever take your place
Vi var på Fotografiska idag, Ebba och jag. Verkligen fascinerande fotografier. Efter att nästan ha svimmat på grund av alla människor och den kvava luften där inne satte vi oss på McDonald's ett tag och åt iskall glass. När vi tröttnat på det gick vilse i stan och gjorde absolut ingenting. Jag älskar att göra absolut ingenting. Sedan titta på skratta-så-att-det-gör-ont-i-magen-roliga videos med Ebba och Ville hemma hos dem. Fin dag. Riktigt topp topp. Tipp topp. Fast mina fötter har gått alldeles för många kilometer och plågar mig nu.
throw me a dream please, it's been a dreamless sleep for such a long time
Höst. Jag tror inte alls att jag vill att solvarma knän, picknickar och grönt ljus ska förvandlas till grumliga vattenpölar, lövtäckta trottoarer och regnblött hår. Inte än. Mina fingrar blir stelfrusna bara under de fem minuter det tar för mig att cykla till skolan och jag behöver verkligen en varm jacka. Fast hösten började komma smygande för bara ett litet tag sedan, saknar jag redan den automatiska lyckokänslan man får när man vaknar utav solljuset på sommaren. Mina fötter avskyr stela höstskor och framför allt strumpor. Läxorna är alldeles för många och jag känner mig instängd i den alldeles för stora skolbyggnaden med grå trappor. Grått. Allt är grått på hösten. Inte grönt som på sommaren. Jag är trött.
i hope you'll find the sea
Det finns inget här just nu. Bara tystnad.
