60
59
Klockan är nollnolltjugo en lördagskväll & jag går hemåt mitt i kylan, som inte alls är särskilt påträngande. Bakom kylans fasad finns något lite varmare. Bortsett från mina svarta kängor är allt vitt & jag som har någon slags förkärlek till kontraster önskar att jag tagit med mig kameran för att föreviga den ultimata kontrasten - svart mot vitt. Inget behagar lämna avtryck i minnet, kameran eller anteckningsblocket längre & egentligen spelar väl inte det någon roll. Jag finns ju ändå.
Fredagskväll. Klockan halv tio kommer vi på att jag ska gå hem till Sofia för att stanna uppe till två & prata med Timrå-bor på Omegle om asiatiska rockar & tandställningar. Ganska awesome.
Lördagsdag. Vi råkar sova till halv ett, träffar Ebba & fryser ihjäl.
Lördagskväll. Klockan halv nio går jag till Sofia igen & pratar med kärlekskranka asiater på Omegle. Vilket liv vi har.
58
Vecka fyrtiofem bara blev bättre & bättre ju längre fram i tiden den tog mig. (tydligen fungerar det inte att lägga upp bilder nu, så inlägget får vara lite tomt)
101108
Johnossi på scenen, kravallstaket mot höftben, revben & knäskålar. När publiken hoppade upp & ner i takt med den trumhinnesprängande musiken gungade golvet bokstavligen & kvällen slutade med att jorden blev svart & snurrade & att jag blev ivägburen av vakter.
101111
Anna & jag spenderade fyra timmar på den minsta scenkanten jag någonsin sett. Där uppe stod Daniel Tjäder från the Radio Dept. & några andra & spelade skivor. Så kom Daniel ner och pratade med oss & bjöd oss på coca cola. Jag tror inte att det går att förklara & även om jag kunde förklara skulle ingen förstå mina ord.
101113
Håkan Hellström. Klockan halv tre på natten satt jag & Nina utanför Hovet med sovsäckar & varmt te. Trots att panik i kön gjorde timmarna före insläppet kaotiska hamnade vi vid kravallstaketet, till vänster.
Lät inte värken i varje kvadratcentimeter av kroppen hindra mig från att ha de bästa timmarna i mitt liv. Det finns inga ord som kan beskriva hur fantastiskt allt var, det här var den absolut vackraste spelningen jag någonsin varit på. Trots att jag aldrig fällt särskilt många tårar under tidigare konserter stod jag & skakade av gråt, dränkt i tårar & konfetti. Håkan var så . obeskrivlig .
Nu har jag suttit & nostalgilyssnat på honom hela dagen & måste erkänna att några tårar faller längs båda kinderna. Musiken slutar aldrig.
101115
Sofia, Ebba & jag försökte oss på det här med att plugga tillsammans, men det slutade med kladdkaka & hårplattning. Planer om en kryssning i december förvandlar höstmörkret till något lite ljusare.
57
56
Efter mer än ett års obeslutsamhet tog jag tag i det som jag faktiskt ville & färgade håret rött. Färgen hette röd koppar men resultatet blev snarare mörkt lila-aktigt. Besviken blev jag visserligen, men fick höra dagen efter att det inte såg så hemskt ut, trots allt. & nu när jag vant mig ser det ganska så intressant ut. Kanske får ni se resultatet en vacker dag.
& i förrgår tog jag, precis som så många gånger tidigare, tunnelbanans röda linje till Slussen, denna gång för att möta upp tio fina flickor som jag inte kände & en fin Nina som lyckats samla ihop oss. Spenderade timmar på McDonald's & Espresso House innan vi fick springa det snabbaste vi kunde till en mörk & varm lokal någonstans för en omgång laserdome. Att jag var förskräckligt dålig på det spelade inte någon stor roll, jag kan kalla mig fredlig. Somnade på tunnelbanan hem & vaknade upp en station innan slutstationen.
Onsdagen den tredje november & torsdagen den fjärde november tvåtusentio (november, vi avslutar sagan snart, har du nåra lögner kvar att pudra dina svar?) försvann såsom så många andra dagar gjort. Att jag aldrig kommer att återuppleva onsdagen den tredje november eller torsdagen den fjärde november tvåtusentio spelar lika liten roll för mig som tiden har gjort igår & idag. Jag har gott om tid på mig att göra allt jag vill, så varför slösa bort denna vackra dag på att leva? Kanske för att jag är femton & borde kunna bocka av fler punkter på min att-göra-innan-jag-dör-lista än vad jag faktiskt gjort.
