som ett regn

Jag står och trampar i en lerpöl. Försöker ta mig framåt, men leran håller fast mina skor. Jag försöker ta av mig skorna, men dras neråt utav en kraft, starkare än något jag någonsin upplevt tidigare. Jag klarar inte av att ta mig framåt. Tar det slut här? Jag ser fotspår på vägen framför mig, följer dem längtansfullt med blicken tills de försvunnit bortom horisonten. Mängder av fotspår. Alla leder åt olika håll, men alltid framåt. Hela jag är dold under leran nu. Mina fotspår var de enda som fastnade här, försvann under marken. De enda som inte kunde bestämma åt vilket håll de skulle gå.